dansbiennal 2008 bl.a.

Förra helgen var det strålande fint väder, det tog jag inte tillvara så värst mycket. Satt inne på IDUN med ljusrep och dansföreställningar. Men det kommer ju fler soldagar! Det gick bra och jag är verkligen glad att jag bestämde mig för att vara med. Är ju riktigt kul att stå på scen, så man får ta de chanser man får. Kul var det också att så många kom och tittade!

I veckan som varit har det varit Dansbiennal och Made-festival här i Umeå. Det vill säga mycket dans, seminarier, workshops och andra kulturella uttrycksformer, mer eller mindre lättsmälta. Jag hade ju lyckats stå på mig lite och blivit halvt sponsrad till att gå på dansbiennalen vilket gjorde att jag gladeligen kunde ta del av vad som erbjöds. Workshoparna var dock fullbokade flera veckor i förväg så jag fick nöja mig med seminarier och föreställningar. Men det är intressant att höra folk prata om dans också, händer ju inte allt för ofta, så det kändes inte som att det gjorde allt för mycket. Sen så var ju workshoparna riktade till professionella dansare och vet inte riktigt om jag kan räkna mig dit, även om jag hade fått grönt kort att delta om det hade funnits plats.

Varje gång på dansbiennalen har de tydligen en hedersgäst. I år var det Kjell Nilsson, en gammal danslärare till mig. Kul! Så har fått återigen se honom dansa och höra honom prata. Verkligen roligt!

Några ytterligare guldkorn från veckan: Norrdans, Vietnam National Opera and Ballet Theatre - grymma! Frida Hyvönen - vilken röst och karisma! Cilla Roos prat om dans! Modtagande vilket resulterade i discodans med diverse aktörer från båda festivalerna!


Och så några konstateranden:

Cykel istället för buss ger konditionsträning i vardagen, benstyrketräning, frihet!

Ibland måste man göra saker som tar emot för att få som man vill. Ensam är stark eller hur var det?

Svenskar kan inte anklagas för kontaktsökande direkt.

Hemma är INTE alltid bäst.

Man ångrar ofta det man inte gör. Tiden rinner iväg…ticktack ticktack…när man inte får ändan ur, beror det då på att man inte vill tillräckligt mycket eller är det pga rädsla för hur det skulle kunna bli?


Och till sist, vad hände med Gossip Girl?