Jag tycker det är lite roligt när man kan läsa in saker och ting i saker man varit med om. Saker som återkommer i ens liv på ett eller annat vis. Det måste ju göra det av nån anledning. Det måste ju vara en mening. Meningen! I höstas fick jag en sån känsla då jag äntligen lyckats hitta igen filmen Oliver & gänget, som jag tyckte så mycket om när jag var liten. Hade till och med en t-shirt med de där figurerna. Jag har ibland undrat om t-shirten finns kvar i nån låda nånstanns hemma, och jag har velat se filmen igen, såhär på äldre dar, för att se om jag skulle gilla den lika mycket som då. Och ja. JA! Om inte mer, så i alla fall lika mycket som då gillar jag den. Kan man göra annat när den utspelar sig i världens bästa stad? New York! I mitt hjärta. Hög igenkänningsfaktor av miljöer, händelser och karaktärer. Kanske var det Oliver & gänget som sådde ett litet frö, väckte en liten längtan att ta mitt pick och pack och dra över atlanten till the big apple. Who knows? Är i alla fall Oliver & gänget som nu lockar mig att göra en liten tripp igen. Fast då inte Oliver i form av katten, utan Oliver i form av den grymma dansare och lärare han är. Nog sagt om det. Måste dra i en annan tråd.
Året var 1992, jag var alltså 10 år, och satt då fastklistrad framför tv:n tittandes på melodifestivalen. På den tiden då det var med liveorkester och det var lite mer schlager över det hela. Då kom Lizette & Bizazz tvåa med sin “Som om himlen brann” och jag tyckte de var jättebra. Jag köpte kassetbandet och lyssnade flitigt, och dansade ihärdigt till den. Även dansat till den för några år sen på SMASK i Piteå:)
Nu 16 år senare, kommer Balettakademiens nya rektor/dansaren och koreografen Jan Åström upp till Umeå för att hålla i en lektion i jazzdans och berätta om sin yrkeskarriär. Det var för övrigt en jättekul lektion med mycket energi, innehåll och utmaningar. Efteråt höll han ett föredrag om sitt yrkesliv och då kommer det fram att han varit med och startat dansgruppen Bizazz! Alltså Lizette & Bizazz, Bizazz! De som jag diggat till när jag var liten. Lite av sammanträffanden tycker jag ändå att det är, om än kanske små, men ändå…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar